I natt så var det månförmörkelse, eller blodmåne som det heter då månen står som närmast jorden och jorden skuggar månen. Då jag var ensam hemma så passade jag på att skåda detta naturens skådespel som kommer i repris först om 18 år.
När man står där mitt i natten, trött och dan, så far tankarna ut och iväg in i evigheten.
Idag vet vi vad det är, vad som händer, att jorden skuggar månen. Men vilket mysterium det måste ha varit för människor en gång i tiden då de upplevde både mån- och solförmörkelse.
Ja du gamle måne, vår jords följeslagare som visar sig natt såväl som dag, nymåne, halvmåne, fullmåne, måne i nedan och alltid samma sida mot oss. Det är få förunnat att få ha varit där - men vi alla får se den. Det är vår måne, din och min liksom jorden tillhör oss alla.