I boken "Dalstorp genom tiderna" kan man läsa följande om "halta Inga" och predikostolen;
I socken bodde en liten oansenlig gumma vid namn "halta Inga". Inga hade en rätt vass tunga, så att många var smått rädda för Inga. Inga var i regel söndagligen i kyrkan. När prästen gick på predikostolen , följde Inga med. De ordinarie prästerna lät Inga göra detta, men så kom det en ung adjunkt till Dalstorp och han blev irriterad av Ingas närvaro på predikostolen. Han talade om detta för Johan Andersson och utbad sig om goda råd. Andersson råd löd: "Säg ingenting till Inga. Istället skall jag tänka ut en plan, att lägga fram för Inga". Följande söndag komInga i god tid och satte sig längst fram i koret. Andersson gick och satte sig hos Ing och så sade han: "Vet I, mor Inga, jag har grunnat på, om det kan vara rätt att Inga går upp på predikostolen var söndag. Jag läste nyligen i min bibel, där stod: ´Detta är förvisso en helig plats och här bor förvisso himmelens Gud´. Detta måtte betyda att altare och predikostol endast får beträdas av hans vigda tjänare". "Det du, Johan", sa´Inga, "dä ska du ha tack för. Det har jag aldrig tänkt på. Jag kommer aldrig mer på Dalstorp kyrkas predikostol". Så var man utan oväsen kvitt Inga på predikostolen.
Johan Andersson från Sågbacken, mer känd som "Johan på Sågbacken". Förutom sitt Jordbruk så innehade han vaktmästarsysslan i Dalstorp kyrka. Till sin Läggning var han ödmjuk av sig.
Halta Inga levde på backstugan Slättholmen
