Ods kvarn, i folkmun Oset, har anor sedan den tid då alla bönder behövde köra sin säd till kvarnen för att få foder till sina djur.
Här en liten skröna från forna dar;
På den tiden då det fortfarande fanns vättar som vaktade våra gårdar och hus, så bodde det en liten vätte i kvarnhuset. Han levde i harmoni med gårdsfolket. Det enda krav han hade, det var att få en skål gröt när det var jul.
Så hände det sig att det blev ägarbyte och de nya ägarna ville inte tro att det fanns något småfolk i kvarnen. Så det blev inget grötfat utsatt till julen.
När man efter julfirandet skulle sätta igång kvarnen igen, så var kvarnhjulen låsta och det var omöjligt att få igång maskineriet.
Tyvärr förtäljer inte historien hur man bar sig åt för att få vätten på gott humör igen, för det måste man ju ha fått, med tanke på att kvarnen har används långt in på 1900-talet och än idag 2023.
Så hände det sig att det blev ägarbyte och de nya ägarna ville inte tro att det fanns något småfolk i kvarnen. Så det blev inget grötfat utsatt till julen.
När man efter julfirandet skulle sätta igång kvarnen igen, så var kvarnhjulen låsta och det var omöjligt att få igång maskineriet.
Tyvärr förtäljer inte historien hur man bar sig åt för att få vätten på gott humör igen, för det måste man ju ha fått, med tanke på att kvarnen har används långt in på 1900-talet och än idag 2023.
