Dalstorps namn fram till 1919
Dalstorp. I äldre jordeböcker upptages en jord (nr 2), under det Prästeggård sent införes.
Att första ordetledet, Dals, ej är ordet dal, utan genitiv av ett fornsvenska Dalse, framgår av såväl dialektuttalet som medeltidsformerna. Däremot är innebörden av det för övrigt ej anträffade Dalse oviss. Sannolikast förefaller, att det är ett gammalt namn på den invid liggande sjön, som nu kallas Dalstorps sjö. Det kunde i så fall vara uppkommet av äldre Dall-sii "Klar-sjö", sammansatt av ett tidigt förlorat fornnorddiskt adjektiv.
Dall (deall 'glänsande, lysande, klar') och fornsvenskans sä, biform till siö (jämför skrivningen Dalsiö-torp 1483).
I förbindelse med "socken", "gäll" användes i äldre tid vanligen form på -a (såsom ännu i dial.), även form på -e eller utan ändelse.
Namnformer före 1550
1342 Dalsathorp enligt svenskt diplom (medeltidsbrev)
1483 Dalsatorppa Dalsiötorp 1483 enligt svenskt diplom (medeltidsbrev)
1492 StuDalsthorpa enligt svenskt diplom (medeltidsbrev)
1492 Dalstorp enligt svenskt diplom (medeltidsbrev)
1527 i handlingar rörande Skandinaviens historia Dalstörp
1530 Gustaf 1:s registratur Dalsåtorps kyrka
1540 Dalsatörp
1540 Dalsserpa Svenska kyrkans jordebok
1547 Dalsatorp jordebokenb Dalsatorp
Namnformer efter 1550
Dalstarp, Dalstörp, Dallstorp, Dalsarp, Dalsorp, Dallsarp, Dalsarpa Dalserp.
Norrut nära Dalstorps sjö, Dalstorpasjön, finnes ett gravfält av omkring 40 högar, varav
flera äro ansenliga. I söder vid sjöstranden är ett liknande fält med omkr. 20 högar.
Kanske man kan anta att det ursprungliga namnet är "Dallsä", glänsande, lysande, klar sjö. Ett namn som kanske de första bosättarna under brons- och stenåldern.
Kärt barn har många namn
